Hur taxan beslutas

Last Updated on 2023-12-29 by Admin

BESKRIVNING AV KOMMUNAL AVGIFTSBILDNING AVSEENDE BRANDSKYDDSKONTROLL

Lagrum

Enligt Lagen om skydd mot olyckor [LSO] 3 kap 4§, skall kommunen i brandförebyggande syfte förutom rengöring/sotning även ansvara för brandskyddskontroll av fasta förbränningsanordningar med tillhörande rökkanaler. Det innebär att kommunen i brandförebyggande syfte, förutom det som ingår i rengöringsmomentet, även ska kontrollera skorstenar, tak och anslutande byggnadsdelar regelbundet. Vilken typ av anläggningar och hur ofta dessa ska kontrolleras framgår av Statens Räddningsverks föreskrifter om rengöring och brandskyddskontroll (SRVFS 2003:11). Mer detaljerade anvisningar om innehållet i brandskyddskontrollen framgår av Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskaps allmänna råd och kommentarer om brandskyddskontroll (MSBFS 2014:6) Bestämmelser om fastighetsägarens skyldighet att lämna tillträde för sotning och brandskyddskontroll finns i LSO 3 kap 5§.

Ersättningsprinciper

För att täcka utgifterna för en kommuns åtaganden finns dels kommunalskatten, men också olika kommunala avgifter. Det som allmänt sett skiljer en avgift från en skatt är att avgiften utgår från en taxa och utgör betalning för en tjänst eller nyttighet. Kommunala avgifter kan delas upp i olika kategorier, dels offentligrättsliga avgifter, dels privaträttsliga avgifter. Offentligrättsliga avgifter är sådana avgifter som följer av en lag eller annan författning och inte har sitt ursprung i ett ekonomiskt avtal med den enskilde. Privaträttsliga avgifter är således övriga avgifter man betalar till en kommun, till exempel elavgifter eller entréavgift till en idrottsanläggning. Inom vissa områden är kommunen skyldig att tillhandahålla en bestämd prestation och den enskilde är skyldig att utnyttja den. Sådana avgifter brukar kallas för betungande offentligrättsliga avgifter. Den enskilde är alltså skyldig att betala oberoende om han vill ta emot prestationen eller inte. Exempel på detta är renhållningsavgifter och sotningsavgifter. Betungande offentligrättsliga avgifter hör till riksdagens primära lagområde enligt 8 kap 3§ i Regeringsformen. I enlighet med 8 kap 9§ i Regeringsformen kan beslutandet av de kommunala offentligrättsliga avgifterna delegeras till kommunfullmäktige. Detta måste i så fall regleras i speciallagstiftning. När det gäller avgifter för sotning och brandskyddskontroll regleras kommunens rättigheter att besluta om avgift i LSO 3 kap 6§: ”En kommun får föreskriva att avgift skall betalas för sådan rengöring och brandskyddskontroll som beskrivs i 4§”. Nämnderna har sedan hand om verkställigheten av kommunfullmäktiges beslut, det vill säga debiteringen. Taxebeslutet fungerar som en norm som bestämmer avgiften i varje enskilt fall. När kommunfullmäktige beslutar om en taxa, så är detta ett exempel på en ensidig offentligrättslig handling. Det är kommunfullmäktige som avgör hur stort det totala avgiftsuttaget skall vara och hur det skall fördelas. Taxan är då ett ensidigt bestämt avtalsvillkor. Den enskilde blir då skyldig att ta emot dessa obligatoriska kommunala prestationer, bland annat sotning och brandskyddskontroll. Den beslutade taxan blir då bindande för den enskilde oavsett om det finns ett avtal eller inte.

Självkostnadsprincipen

Storleken på de avgiftsuttag som får ske, regleras inte i lagstiftningen, men för kommunal verksamhet gäller självkostnadsprincipen som den uttrycks i 2 kap 6§ i kommunallagen. Här stadgas att det totala avgiftsuttaget för en verksamhet inte får, på längre sikt, överstiga kostnaderna. Syftet med kommunal verksamhet får inte vara att ge vinst. Observera att kostnaderna i det enskilda fallet inte har någon betydelse för tillämpningen av självkostnadsprincipen [Bohlin, Kommunalrättens grunder, 2007, s 108]. Vid beräkning av självkostnaderna ska alla direkta och indirekta kostnader som verksamheten ger upphov till tas med. Exempel på direkta kostnader är lönekostnader, lönebikostnader, pensionskostnader, arbetsmaterial, utrustning, försäkringar m.m. Exempel på indirekta kostnader är lokalkostnader, kapitalkostnader och administration. Även verksamhetens andel av centrala service- och administrationskostnader ska tas med.

I tabellen här bredvid kan du se hur självkostnaden är beräknad vid ett avgiftsuttag av 1.063:-

Likställighetsprincipen

Enligt 2 kap 2§ KomL ska kommuner behandla sina medlemmar lika, om det inte finns sakliga skäl för någonting annat. Bestämmelsen kallas för likställighetsprincipen. Nuvarande bestämmelse infördes i kommunallagen, men principen grundas på den tidigare besvärsgrunden om ”orättvis grund” i 7 kap 1§ KomL 77 [Bohlin, Kommunalrättens grunder, 2007, s 113]. Kommunmedlemmar får, i förhållande till andra kommunmedlemmar, varken gynnas eller missgynnas. Det betyder, när vi ser till tjänsterna sotning och brandskyddskontroll, att en förrättning skall kosta lika mycket för alla innehavare av en rensningspliktig eldstad, oavsett den tid som åtgår till att utföra tjänsten. Även inställelsekostnaden ska vara lika, oberoende om flera fastigheter ligger intill varandra eller om det är långa körsträckor mellan objekten. Att inte göra så, skulle medföra brott mot 2 kap 2§ KomL [SOU 1190:24, s 170]. Om debiteringsbeslutet (fakturan) avviker från den fastställda taxan (högre eller lägre) kan beslutet ses som kompetensöverskridande och upphävas enligt 10 kap 8§ KomL [Bohlin, Kommunala avgifter, 1984, s 343].

Objektivitetsprincipen

Denna princip innebär att en myndighet inte får grunda sina beslut på ovidkommande hänsyn. Principen framgår av 1 kap 9§ i Regeringsformen och gäller i hela den offentliga förvaltningen. Kommuner har i vissa fall fattat beslut om differentierade taxor i syfte att gynna helt ovidkommande ändamål. Efter överklagande har besluten upphävts med hänvisning till förbud mot illojal maktutövning, dvs. det beslutande organet har överskridit sina befogenheter [Bohlin, Kommunalrättens grunder, 2007, s 119]

Avgiftskonstruktion

Avgiften för brandskyddskontroll består av två delar. För alla förrättningar debiteras en grundavgift. Avgiften härstammar från en beräkningsgrund från 1974, som reviderades 1984. Modellen att beräkna grundavgiften är mycket detaljerad och kan därför inte i sin helhet redovisas här. Den omfattande detaljeringsgraden medför att modellen är relativt rättvisande och fördelar kostnaden mot hela kollektivet. Grundavgiften är tänkt att täcka de fördelningskostnader som inte kan direkt hänföras till ett specifikt objekt. Därutöver tillkommer objektsavgifter som ska täcka kostnaderna för den gjorda kontrollen. En notering vi gör är att bortfallet beroende på fastighetsägaren närmar sig 15% under 2009. Den huvudsakliga orsaken till bortfallet är att fastighetsägaren inte kan bereda oss tillträde till eldstaden vid den aviserade tidpunkten. Ibland beror det på glömska, ibland har det andra orsaker. Då måste kontrollen göras om vid ett senare tillfälle. Detta orsakar en tidsspillan av ytterligare ca 5% av kontrollantens årsarbetstid, vilket kan komma att ligga till grund för en kommande taxehöjning. Vi hoppas härmed att vi tillhandahållit en tillfredställande förklaring till kontrollavgiftens konstruktion och storlek.